När tankar får flöda fritt på Södra Teatern

– Det finns ett jäkligt stort behov hos människor att få prata, konstaterar Lars Hammer. Han är filosofen som älskar teatern och ser likheter mellan dramatikens kreativa processer och filosofi. Kanske är det därför ingen slump att det är på Södra Teatern i Stockholm som Lars tillsammans med två kollegor håller filosofikurser för barn och ungdomar. Där undersöker och reflekterar grupper tillsammans och deltagarna får möjligheten att tänka kring livets stora och små frågor.

– När jag höll ett samtal efter föreställningen av Freuds cigarr på Playhouse så valde 20-25 personer att stanna kvar och prata. Flera av dem sa efteråt hur skönt det vara att få reflektera efter föreställningen. Interaktion är jättemeningsfullt. När man deltar så känns det, förklarar Lars Hammer.

Under tonåren, långt innan Lars Hammer började arbeta med filosofikurser på Södra Teatern, fanns ett gryende intresse för filosofiska frågor. Även om han själv inte såg det på det viset. Idag arbetar han som filosofisk praktiker, gymnasielärare i filosofi och är pedagog för Ung Filosofi på Södra Teatern.

– Om det är teater som fungerar så är det hög närvaro på samma sätt som när ett samtal fungerar. Det händer grejer i den processen. Det är en superspännande kombination och de berikar varandra, säger Lars Hammer.

Han menar att teaterns möjlighet är att förstå verkligheten och genom en kreativ process förstå vad det är att vara människa. Och det har den gemensamt med det filosofiska samtalet.

– Det är den kreativa processen som intresserad mig. Allt är möjligt att tänka. Det finns mycket kraft i kreativa experiment. Och man kan tänka vad som helst. Hur mycket man än far iväg så kommer man sedan tillbaka till utgångspunkten och kan se att nu har vi verkligen undersökt det här.

I arbetet på Södra Teatern så möter Lars barn och ungdomar som får chansen att fundera kring meningen med livet eller frågor som varför tiden går så sakta ibland? och vad är gemenskap?

Då börjar han alltid med en introduktion. Vilket för de yngre barnen kan vara en namnlek. Kanske att titta på och sortera bilder. Med de äldre barnen kan det istället handla om att gruppen utgår från en dikt eller någon känd låttext. Efter introduktionen tas en tankepaus och sedan får barnen formulera egna frågor som kan handla om precis vad som helt. Från det röstar de fram en fråga som gruppen ägnar sig åt.

– I den äldsta gruppen valdes nyligen frågan om ett samhälle utan ägande är möjligt. Jag styrde om dem för att inte bara fokusera på individen utan på det gemensamma. De hamnar annars lätt i det politiska. De introducerade då begreppet kosmiskt ägande, som jag inte kände till sedan tidigare. Och vi undersökte vad det kan betyda. Till stora delar kom det att handla om relationer. Som om du är min vän, äger jag dig då på ett sätt?

Lars Hammers arbete på Södra Teatern handlar mycket om undersökande gemenskap, att undersöka tillsammans.

– Jag tycker om bilden av gruppen som mästaren och alla deltagare som gesäller. Då plockar man bort auktoriteten från samtalsledaren och ger den till gruppen. Det tar bort prestationen från individen och ger ansvaret till hela gruppen istället.

Filosofin är något större för Lars Hammer än den kunskap som vanligtvis hamras in under studieåren. När han läste in gymnasiet på komvux och sedan började plugga på universitetet så gick det väldigt lätt. När han sedan hoppade på en sommarkurs i filosofi så hände något. Det var helt plötsligt mycket svårare. Där räckte det inte med att förstå vad som förväntades av en och leverera det. Det var något annat. Något mer.

De samtal som uppstår i möten med både ungdomar och vuxna är en viktig kärna i arbetet som utförs. Lars menar att ett samtal som är meningsfullt har ett egenvärde.

– Jag tror stenhårt på att samtal inte ska ha ett syfte. Det måste få ha ett egenvärde. Lika självklart som att kärlek och vänskap har ett egenvärde. Det finns positiva effekter av alla fenomen som har ett egenvärde, men fokus kan inte ligga där. Samtalet försämras om man har det för att man vill uppnå ett specifikt mål. En av effekterna av filosofiska samtal är att man lär sig att tänka noga, men det ska ändå inte kallas tanketräning. Det är bara ett faktum att tanken samtidigt tränas.