Uniform – status eller underkastelse?
– Uniformen har en dubbelhet i att den både anonymiserar och samtidigt kastar ljus på den som bär uniformen säger Hedvig Bruzæus, utställningsproducent och pedagog på Postmuseum i Stockholm. Hon har arbetat med utställningen Uniform(t) där besökaren får uppleva postens uniformer från 1800-talet fram till idag.
Makt, mode och identitet är viktiga aspekter i uniformens historia. Uniformer kan skala bort identiteter och bidra till anonymitet. De kan laddas med makt, trygghet och ansvar. Men också vara en markör som får en människa att märkas i en folkhop.
– I en uniform går du in i en roll och det blir tydligt vad du står till tjänst med. Du skiljer ut dig från mängden. En brevbärare rör sig ofta ensam samtidigt som hen tillhör ett kollektiv. Hen är tydlig och anonym samtidigt. Vissa tycker att det är skönt att få lämna sitt personliga jag och gå in i rollen. Andra tycker det är svårt att inte få ha med sig sin egen personlighet. Och vissa funderar inte ens på det, menar Hedvig.
Postens långa historia har hunnit se en hel del olika typer av uniformer. Ur samlingarna som innehåller 2 500 olika uniformsplagg valdes till sist 17 uniformer ut till utställningen.
Hedvig berättar att 1800-talet är en brytningstid och i den nya eran är en manlig maskulinitet tydlig. Det är då de första uniformerna lanseras i postverket, år 1866. De civila uniformerna liknar militärens. Det är först viktigare att uniformen ser bra ut än att den är praktisk. Bäraren ska bli igenkänd och vara välklädd. Men ganska snart får funktionaliteten allt större betydelse.
– På den här tiden var det status att bära uniform. Det var en chans för dem som kom från enkla förhållanden att få en trygg, ofta livslång anställning. Postverket stod för utbildning och uniform. Det fanns karriärmöjligheter, lönegrader och sociala förmåner. Den anställde hade en tillhörighet, en samhällstjänst. Det var status att bära uniform fram till 1930-talet, sedan började den ifrågasättas säger Hedvig Bruzæus.
Kvinnorna började komma in som arbetskraft under beredskapstiden. De hade synpunkter på sina uniformer och fick igenom förändringar. Uniformen är mode och följer därför modet i samhället. Under 1950- och 60-talet började det bli impopulärt att bära plagg som påminde om det militära. 1966 fick posten en ny uniform med dragkedja istället för knappar och en mössa som passade bättre till rådande frisyrer. Männen ville ha mössor som passade bättre till Beatles-frisyr.
Uniformer väcker reaktioner och trycker på känsloknappar. Hedvig reflekterar över hur en uniform kan kännas som ett tvång likväl som en symbol att bära med självaktning.
– Jag har funderat över plikten och frivilligheten. Vad betyder det för den enskilda personen om uniformen är frivillig eller inte? Blir jag stolt över att tillhöra ett kollektiv eller inskränker det min personliga frihet? Min identitet, vad händer med den? Vi är så lika och samtidigt så individuella. Har olika smak och ser olika ut. Och det här med att det är ett faktiskt tvång. Hur påverkas vi av det?
Det finns en status i frivilligheten. När det inte är frivilligt kanske det kan väcka en vilja att protestera.