Att släppa tanken fri mot slutet av livet

Funderingar kring de stora frågorna är inget som bara hör till en viss ålder eller har ett bäst-före-datum. Så när Tobias Malm började arbeta på ett servicehus och mötte en dam som under sina 90 år aldrig reflekterat över existentiella frågor blev det startskottet för filosoficaféer för äldre.

För att kunna fokusera på sitt skönlitterära skrivande tog Tobias jobb som städare på Hornstulls servicehus för ett par år sedan. Eftersom han tidigare läst filosofi vid Göteborgs och Stockholms universitet, och hållit filosoficaféer via ABF-Stockholm så kändes det naturligt att ordna med filosoficaféer för de boende på servicehuset när chansen dök upp.

– Jag valde ämnen som de kan relatera till. Som empati, ondska, rättvisa, moral eller framtiden. Just framtiden var ett ämne de blev väldigt intresserade av.

Det visade sig att det framförallt var kvinnor som deltog i filosoficaféerna, männen var mer intresserade av sport. Eller alltför sjuka.

– För mig har det varit extremt intressant att lyssna och få en inblick i deras värld. Det kan vara små saker, som att de förr fick blanda såpapulver med vatten för att få såpa. De återkommer hela tiden till andra världskriget och berättar mycket om det. Rutinerna som gällde då. Det har präglat hela deras liv, trots att vi inte var ett krigshärjat land.

Tobias försökte att engagera de boende som var med på caféerna. Oftast blev det mellan sju och tio deltagare på varje café, vilket är lagom många för att alla ska kunna följa med i samtalen och få en chans att vara delaktiga.

– I grund och botten tror jag att de ser på frågorna på samma sätt som de gjort tidigare i livet, som den person de alltid har varit. Jag skulle säga att det är mer förståelse än oförståelse. Det som skiljer sig är att de inte är vana att prata om sådana här saker. Jag kom ju till dem och inte de till mig.

När den 90-åriga damen berättade för Tobias att hon aldrig tänkt på sådana här saker förut gav det honom en sällsam känsla.

– Någon som levt så länge och som gått igenom hela sitt liv utan att någonsin ha ställt sig en existentiell fråga. Men hon kände ändå ett djupt intresse av att äntligen få prata om det. Någon gång pratade vi om universum och då var det som att hela universum öppnades för henne. Hon hade aldrig tänkt på det. Hela hennes värld växte.

Samhället riktar sig framförallt till utåtriktade människor. Man har sällan schack eller filosoficaféer på kulturfestivaler för unga menar Tobias. De aktiviteter som erbjuds på ett servicehus handlar kanske om bingo eller tårtkalas. De äldre möts sällan av någon djupare kulturell eller intellektuell stimulans.

– Många av de boende har sagt att de varit intellektuell understimulerade i hela sitt liv, berättar Tobias. Och framför allt på äldre dagar, på servicehuset.

Kanske är vårt samhälle alltför inriktat på att tillgodose behov som har med fysisk aktivitet att göra? Något som fyller en viktig funktion för många, men vad händer med de andra? Tobias resonerar att filosofi verkligen inte är något som lockar alla men att det finns ett uppenbart behov hos många i samhället att öppna upp tanken.

– Många ser filosoferandet som ett kall. Och det är en nobel tanke, men min uppfattning är att man måste se filosofi för vad det är, nämligen ett specialintresse. Det passar inte alla. Jag erbjuder det till dem som tycker det är intressant. Och det är viktigt att man får möjlighet att testa. Men upplysningsmentaliteten är naiv. Är man ointresserad av filosofi så kommer man att fortsätta vara ointresserad av filosofi. Det är en hobby eller ett yrke för de som är intresserade. Men det måste finnas tillgängligt för alla. När man bygger en hockeyarena är det inte för att rädda världen, utan för att det finns ett behov i samhället.